10Mila (2013-05-05)

Kände mig piggare och snabbare än på hela våren (dock fortfarande långt kvar till där jag borde vara). De tre första kontrollerna sprang jag själv och det flöt på snabbt och bra. Vid K95 kom jag ihop med en klunga som sprang ganska snabbt så jag hann inte läsa kartan utan fick trycka på för att hänga med. Klungans orientering ser ni själva, 6 min bom på K154. Hittade kontrollen själv och tog sedan följande två, iofs ganska enkla, kontroller själv. När jag springer upp i backen blir jag omsprungen av en löpare från IFK Göteborg och trots att jag redan noterat att han inte orienterade klockrent så hankar jag på för att få upp min fart. Men resultatet är som synes krokar på de tre följande kontrollerna. I diamanten kommer jag ihop med en ny klunga. Vill egentligen vara själv och när vi kommer söderifrån och ska ta K114 ligger de andra lite för långt upp och jag får kontrollen själv. Springer då iväg snabbt för att om möjligt skaka av mig de andra. Lyckas till strax efter K115, sedan är de andra ikapp igen, Vid backen upp mot K84 hör jag hur de andra börjar bli trötta och när de missar vi kontrolltagningen ser jag min chans, stämplar och smiter iväg. Sedan är jag rätt ensam och full av självförtroende. För första gången i mitt liv ser jag med tillförsikt fram emot en uppförsbacke nämligen den efter K87 där jag känner att jag kan dryga ut avståndet ytterligare. Kör rätt mycket på TG:s vägval i slutet men till K47 tröskar jag inte bra nog och killen från IFK kommer ikapp och springer förbi på ett kringgående vägval. Han får tyvärr för stor lucka när jag ska ta mig ner från branten ner mot fältet så jag har ingen möjlighet att jobba ikapp. I vanlig ordning slappnar man av på slutet när man tror att det är lätt och jag bommar således nästsista. Men ett mycket kul lopp var det. Inser mer och mer att man bör träna mer i grupp för att lära sig fokusera på sin egen orientering och inte påverkas av andra.