7-manna (2011-04-21)

Loppet inleds med nästan en kilometer stiglöpning i relativt hög fart. Jag hänger med utan problem. Jag har läst in mig ganska bra och vet precis var jag ska vika av så det var enkelt att hänga rätt gubbar och vi spikar K1. Sträckan till K2 är ju en uppenbar vägvalssträcka och av den händelse att denna kontroll skulle vara gafflad så har jag redan funderat rätt mycket på vägval till denna och bestämt mig för att vänster om sjön troligen är det bästa. Emellertid tycks samtliga löpare välja höger och jag chansar på att någon måste ha samma gaffel som mig själv och hänger därför på. Ungefär halvvägs till K2 känner jag att det börjar bli svårt att hålla de andras tempo. Jag ligger sist i klungan och när vi så ska forcera ett antal omkullvälta träd så blir luckan riktigt stor. När jag kommer uppför backen strax före K2 är det i princip helt svart framför mig. Dessvärre har jag inte läst kartan sedan K1 då jag haft fullt upp med att springa på och nu står jag själv och vet inte var jag är. Jag fortsätter en liten bit och sedan hör jag till min lycka att det kommer en ny klunga bakom mig! Jag som trodde att jag redan var sist. I denna klunga springer bl a Erik och han frågar vilken kontroll jag ska ha. 46 svarar jag. Den är ditåt säger Erik och pekar bakåt. Jag hittar sedan kontrollen ganska lätt men det var ju så dags då... Kunde sedan inte koncentrera mig över huvud taget.